Man har länge känt till att ett flertal typer av miljöföroreningar stör hormonsignalering hos människor och ett flertal djurarter genom att påverka reproduktionsförmågan, utveckling och orsaka sjukdomar som cancer. En grupp av miljöföroreningar utövar sina effekter genom att aktivera ett intracellulärt receptorprotein, arylhydrocarbon-receptorn (AhR). Denna receptor har en unik förmåga att binda ett stort antal ämnen som kommer ut i miljön via olika industriella processer och ofullständig förbränning av hushålls- och industrisopor. Exempel är olika dioxiner, polyklorinerade bifenyler och flera grupper av polyaromatiska kolväten som återfinns I hushållsplast. Den aktiverade AhR påverkar uttrycket av en stor grupp av gen-nätverk genom att binda direct till regulatoriska element på DNA.

 Dioxiner och besläktade ämnen har visats störa signaleringen av östrogen hos bade människor och djur. Östrogen är absolut nödvändigt för den kvinnliga reproduktionsförmågan, men har även visats påverka funktionen hos hjärna, skelett och blodkärl hos både män och kvinnor. De fysiologiska effekterna av östrogen medieras av två intracellulära receptor-proteiner, östrogen-receptorerna α och β (ERα och ERβ). Dioxiner och ett flertal besläktade ämnen har visats störa östrogensignalering ho sett flertal djurarter, inclusive människor och orsaka infertilitet och andra reproduktionsstörningar, samt cancer, benskörhet och hjärt- och kärlsjukdomar. Mekanismen bakom dessa störningar har tills nyligen varit okänd, men har antagits involvera AhR.

 I denna artikel presenterade vi bevis för en överlappande igenkänningsmekanism mellan AhR och ERα och ERβ där de två typerna av receptorer har förmåga att känna igen och binda till en gemensam kemikalie, 3-methylcolanthrene (3-MC), en biprodukt från förbränning, klassificerad som ett starkt carcinogent ämne. 3-MC visade sig vara nästan lika effektivt som östrogen mätt i förmåga att inducera aktivitet av östrogen-reglerade gener. Jämförelsevis, saknade TCDD (en dioxin med mycket hög bindningsaffinitet till AhR) denna förmåga, vilket visar att AhR inte deltar i denna process.

 Östrogenproduktion och påföljande genaktivitet är hos en frisk varelse en noga reglerad process, och opåkallad aktivering av östrogenreceptorerna via en miljöförorenande kemikalie torde orsaka obalans i systemet och orsaka ohälsa hos individen i ett både kort- och långsiktigt perspektiv.

 De oreglerade utsläppen av denna typ av kemikalier under de senaste fem till sju decennierna har resulterat i en så allvarlig miljöpåverkan att nuförtiden är människan dagligen exponerad för dessa kemikalier i en sådan omfattning att reproduktiv förmåga och generell hälsa är hotad redan innan födseln!

 Swedenborg et al Molecular Pharmacology 2008. Sid 575-586